20051015
Tove Jansson (Tou-veu Iann-sonn -
1914-2001), Finlandaise de langue suédoise, ou
Suédoise de Finlande (Finlandssvenska), est connue
dans le monde grâce aux personnages des Mummintrollen, les
Moomins en international.
C'était aussi un écrivain et elle a écrit cette jolie ballade mélancolique sur l'arrivée de l'automne, qui représente pour les Nordiques un événement considérable. C'est pourquoi la photo ci-dessus la représente avec une couronne de midsommar, la fête du solstice pendant laquelle les Suédois se gorgent de soleil, de musique, de chants et de danses, et aussi un peu d'aquavit.
J'ai trouvé intéressant de mettre en regard les versions suédoise, norvégienne et danoise de cette chanson écrite par cette femme à cheval sur deux pays nordiques. J'espère que les comparatistes amateurs y prendront plaisir.
C'était aussi un écrivain et elle a écrit cette jolie ballade mélancolique sur l'arrivée de l'automne, qui représente pour les Nordiques un événement considérable. C'est pourquoi la photo ci-dessus la représente avec une couronne de midsommar, la fête du solstice pendant laquelle les Suédois se gorgent de soleil, de musique, de chants et de danses, et aussi un peu d'aquavit.
J'ai trouvé intéressant de mettre en regard les versions suédoise, norvégienne et danoise de cette chanson écrite par cette femme à cheval sur deux pays nordiques. J'espère que les comparatistes amateurs y prendront plaisir.
- Höstvisa
- Høstvise, la même en bokmål...
- Sensommervise, ...et en danois
Höstvisa |
Ballade d'automne |
| Texte:
Tove Jansson, musique : Erna Tauro Traduction du suédois : Nanok |
|
| Vägen hem var mycket lång och ingen har jag
mött, nu blir kvällarna kyliga och sena. Kom trösta mig en smula, för nu är jag ganska trött, och med ens så förfärligt allena. Jag märkte aldrig förut, att mörkret är så stort, går och tänker på allt det där man borde. Det finns så mycket saker jag skulle sagt och gjort och det är så väldigt lite jag gjorde. |
Revenir fut bien long et je n'ai rencontré
personne, Maintenant les soirées deviennent froides et sombres. Viens me réconforter, car je suis très lasse, Et aussi terriblement seule. Je n'avais jamais remarqué qu'il fait si sombre, Je vais et pense à tout ce qu'il aurait fallu faire. Il y avait tant à dire ou faire, Et tellement peu que j'ai accompli. |
| Skynda dig älskade, skynda att älska, dagarna mörkna minut för minut, tänd våra ljus, det är nära till natten, snart är den blommande sommarn slut |
Hâte-toi mon amour, hâte-toi d'aimer. Les jours s'obscurcissent, de jour en jour. Allume nos bougies, la nuit est toute proche, Bientôt notre bel été sera fini. |
| Jag letar efter nånting som vi kanske glömde
bort och som du kunde hjälpa mig att finna. En sommar går förbi, den är alltid lika kort, den är drömmen om det man kunde vinna. Du kommer kanske nån gång, förr'n skymmningen blir blå, innan ängarna är torra och tomma. Kanske hittar vi varann, kanske hittar vi då på något sätt att få allting att blomma. |
Je me languis de quelque chose que peut-être nous
avons oublié, Mais que tu pourrais m'aider à retrouver. Un été passe, toujours aussi court, C'est un rève de ce qu'on pourrait gagner. Peut-être viendras-tu avant le crépuscule, Avant que les étangs ne soient vides et secs. Peut-être nous trouverons-nous, peut-être trouverons-nous le moyen de tout faire refleurir. |
| Skynda dig älskade, skynda att älska... |
Hâte-toi mon amour, hâte-toi
d'aimer... |
| Nu blåser storm därute och stänger
sommarns dörr, det är försent för att undra och leta. Jag älskar kanske mindre, än vad jag gjorde förr men mer än du nånsin får veta. Nu ser vi alla fyrar kring höstens långa kust och hör vågorna villsamma vandra. En enda sak är viktig och det är hjärtats lust och att få vara samman med varandra. |
La tempête rage au dehors et claque la porte de
l'été, Il n'est plus temps de s'interroger ou de chercher. Mon amour est peut-être moins fort qu'avant, Mais plus que tu ne peux l'imaginer. Nous voyons des feux luire sur les rives de l'automne, Et entendons les vagues se briser sur la plage. La seule chose importantes est la joie dans nos coeurs Et de pouvoir être ensemble toi et moi. |
Höstvisa
|
Høstvise
|
| Texte:
Tove Jansson, musique : Erna Tauro Version norvégienne (bokmål) : |
|
| Vägen hem var mycket lång och ingen har jag
mött, nu blir kvällarna kyliga och sena. Kom trösta mig en smula, för nu är jag ganska trött, och med ens så förfärligt allena. Jag märkte aldrig förut, att mörkret är så stort, går och tänker på allt det där man borde. Det finns så mycket saker jag skulle sagt och gjort och det är så väldigt lite jag gjorde. |
Veien hjem var mørk og lang og ingen har jeg
møtt, nå blir kveldene kjølige og sene. Kom hit og trøst meg litt, for nå er jeg ganske trøtt, og med ett så forferdelig alene. Jeg merket aldri før at mørket var så stort, går og tenker på alt det som jeg burde. Det er så mange ting som jeg skulle sagt og gjort, men det ble så veldig lite jeg gjorde. |
| Skynda dig älskade, skynda att älska, dagarna mörkna minut för minut, tänd våra ljus, det är nära till natten, snart är den blommande sommarn slut |
Skynd deg nå elskede, skynd deg å
elske. Dagene mørkner minutt for minutt. Tenn våre lys, det nærmer seg natten, snart er en blomstrende sommer slutt. |
| Jag letar efter nånting som vi kanske glömde
bort och som du kunde hjälpa mig att finna. En sommar går förbi, den är alltid lika kort, den är drömmen om det man kunde vinna. Du kommer kanske nån gång, förr'n skymmningen blir blå, innan ängarna är torra och tomma. Kanske hittar vi varann, kanske hittar vi då på något sätt att få allting att blomma. |
Jeg leter etter noe som vi kanskje glemte helt, men som du kunne hjelpe meg å finne. En sommer går forbi, den er alltid like kort. Den er drømmen om det vi kunne vinne Men du vil kanskje komme før skumringen blir blå, og før engene står tørre og tomme. Kanskje finner vi hverandre, kanskje du og jeg kan få se det blomstre før dagen er omme. |
| Skynda dig älskade, skynda att älska... |
Skynd deg nå elskede, skynd deg å
elske... |
| Nu blåser storm därute och stänger
sommarns dörr, det är försent för att undra och leta. Jag älskar kanske mindre, än vad jag gjorde förr men mer än du nånsin får veta. Nu ser vi alla fyrar kring höstens långa kust och hör vågorna villsamma vandra. En enda sak är viktig och det är hjärtats lust och att få vara samman med varandra. |
Nå blåser stormen ute og stenger sommerens
dør Det er for sent til å danse og leke. Jeg elsker kanskje mindre enn det jeg gjorde før, men mer enn du noen gang får vite. Nå ser vi fyr som blinker på høstens lange kyst, hører bølgene slå imot stranden. Ett eneste er viktig og det er hjertets lyst og at vi får være sammen med hverandre. |
Höstvisa
|
Sensommervise
|
| Texte:
Tove Jansson, musique : Erna Tauro Version danoise (Mange mange tak til Else Marie der sænde mig versionen ; Birgitte Grimstad har indsunget den på CD. |
|
| Vägen hem var mycket lång och ingen har jag
mött, nu blir kvällarna kyliga och sena. Kom trösta mig en smula, för nu är jag ganska trött, och med ens så förfärligt allena. Jag märkte aldrig förut, att mörkret är så stort, går och tänker på allt det där man borde. Det finns så mycket saker jag skulle sagt och gjort och det är så väldigt lite jag gjorde. |
Vejen hjem var mørk og lang og ingen har jeg
mødt, snart bli'r aftenerne kølige og sene. Kom hen og trøst meg lidt for nu er jeg temlig træt, og med ét så forfærdelig alene. Jeg havde aldrig anet at mørket var så stort, går og tænker på alt det som man burde, der var så mange ting, jeg sku' ha' sagt og gjort, og det var jo kun så lidt jeg turde. |
| Skynda dig älskade, skynda att älska, dagarna mörkna minut för minut, tänd våra ljus, det är nära till natten, snart är den blommande sommarn slut |
Skynd dig nu elskede, skynd dig at elske. Dagene mørkner minut for minut. Tænd våre lys, vi nærmer os natten, snart er den blomstrende sommer slutt. |
| Jag letar efter nånting som vi kanske glömde
bort och som du kunde hjälpa mig att finna. En sommar går förbi, den är alltid lika kort, den är drömmen om det man kunde vinna. Du kommer kanske nån gång, förr'n skymmningen blir blå, innan ängarna är torra och tomma. Kanske hittar vi varann, kanske hittar vi då på något sätt att få allting att blomma. |
Jeg leder efter noget, som vi måkje glemte
helt, og som du kunne hjelpe mig at finde. En sommer går forbi, den er så alt for kort, den er drømmen om det, vi kunne vinde. Men du vil måske komme før skumring bli'r blå, og før engene er tørre og tomme. Måske finder vi hinanden, måke hitter vi så på, så det blomstrer før dagen er omme. |
| Skynda dig älskade, skynda att älska... |
Skynd dig nå elskede, skynd dig å
elske... |
| Nu blåser storm därute och stänger
sommarns dörr, det är försent för att undra och leta. Jag älskar kanske mindre, än vad jag gjorde förr men mer än du nånsin får veta. Nu ser vi alla fyrar kring höstens långa kust och hör vågorna villsamma vandra. En enda sak är viktig och det är hjärtats lust och att få vara samman med varandra. |
Nu blæser stormen ude, og låser somrens
dør, det er for sent nu at undres og lede. Jeg elsker måske mindre, end jeg gjorde før, men mere end du vil få at vide. Nu ser vi alle lygslimt på efterårets kyst, hører bølgene slå imod stranden. Et eneste er vigtig, og det er hjertets lyst og at vi får være sammen med hinanden. |
